Jag gillar mina fötter

Sen jag började springa har mina fötter fått utstå en hel del, särskilt under träningspass på varma dagar som idag. Visserligen har fötterna mina alltid fått utså en del, men då har det oftast varit skoskav, nu försvinner lite naglar lite då och då. Jag har dock börjat bli mer noggrann med vad jag har för strumpor, vilket har besparat mig en del skoskav. Men trots det så det är ingen underdrift att säga att de var nog lite vackrare förr. Men trots det är jag väldigt stolt över dem, de har tagit mig många mil och inte protesterat alltför mycket.

Dagens

Skärmdump från Endomondo

Idag var ett jobbigt träningspass med klubben. Meningen var att det skulle springas 3 stycken 2km intervaller i halvmara-fart. Det blev två och en halv, och ska jag vara ärlig så gick de nog lite för fort. Hursomhelst, så var det så varmt att det kändes i bland som jag inte fick luft för att den var så varm. Svetten bara rann och rann. Vid ett tillfälle så tänkte jag verkligen, varför, VARFÖR utsätter jag mig för det här!! Svaret blev för att jag trots allt tycker att det är kul.

En förebild: Evy Palm

Bild från nlt.se

Väldigt ofta när berättar att jag har börjat löpträna får jag höra "du kanske kan bli den nya Evy Palm". Det är en trevlig kommentar av flera anledningar, dels att folk har sånt stort förtroende för mina talanger (blink, blink), men också för att det är en förebild som faktiskt började löpträna i ungefär samma ålder som jag är nu.

Enligt Wikipedia så började hon löpträna som 34-åring och hennes bästa tid (32:31) på 10 000 m hade hon vid 46-års ålder. Vid 47 så fick hon sin bästa maratontid (2:31:05) som även var svenskt rekord under lååång tid. När min mamma sprang tjejmilen på 80-talet så var det nästan alltid Evy som vann. Man kan inte bli annat än imponerad, sen tycker jag att hon verkar ganska cool på något sätt.

Mer om denna förebild kan man läsa här, och där kan man även lyssna på en intervju.

Lite luft på marken

Bild från The Perfect Guide

Syrran, hennes man och jag satt härromdagen och diskuterade märken där varumärket är en känd indrottsman/kvinna och vad som gör att de lyckas och inte. Anledningen var att jag köpt ett nya underställsbyxor från Kari Traa (jag vet att det fortfarande är sommar, men det var rea).  Jag vet inte om vi kom fram till något banbrytande, men det verkar som om det är smart att vara namnet, men kanske inte ansiktet, alltså inte nödvändigtvis vara med i alla reklamkampanjer, i alla fall när märket funnits ett litet tag.

Hursomhelt, vi (framförallt syrran) kom fram till att det nog är två märken i den genren som lyser lite starkare än de andra (kan man säga så), Lacoste och Fred Perry. Jag gillar båda märkena, men framförallt Lacoste och just bilden här ovan får mig att vilja hoppa och studsa fram.

Och var ska jag ha mina grejer?

VARNING! Detta inlägg behandlar ett löljligt i-landsproblem (bara så ni vet) 

När man springer är, framförallt på sommaren, så ställs jag alltid inför problemet var katten man ska ha alla sina saker. I mitt fall är det två saker som alltid ska med, nycklar och mobil.

Förrut brukade jag skippa mobilen, men förra sommaren så råkade jag berätta för pappa att jag inte alltid hade den med och då fick jag lova att i framtiden alltid ha den med och jag försöker hålla vad jag lovar. Så två grejer är det som alltid ska med, sen tillkommer i bland vattenflaska och annat. I de flesta löpartightsen (i allafall de jag sett) så är där bara en liten nyckelficka. "Man kan ju ha mobilen på armen" är den vanligaste kommentaren jag får när jag tar upp detta och ja, det kan man, men inte på sommaren. För om man springer i linne så kan man få skavsår. Sen har den där armfickan en fantastisk förmåga att försvinna när man tänker använda den. Det verkar som om kanske en midjeväska av något slag är lösningen. Finns det några snygga OCH praktiska sådana? Eller så får jag helt enkelt sätta mig ner och sy in egna fickor. Hmm

Nästa steg

The North Face Enduro 30L

..för att bli en trailrunning-stjärna är taget. En ryggsäck är införskaffad. Den rymmer hela 30L, men går att komprimera och väger ingenting (nästan).

Av någon anledning finns det väldigt få löparryggsäckar för tjejer (det kanske inte behövs?) och vissa ryggsäckar kan klämma ihop brösten väldigt konstigt när man klämmer ihop spännena. Så för att försäkra mig om att så inte var fallet så speglade jag mig ganska rejält i butiken. Jag tror dock, med tanke på försäljarens blick, att folk som provar ryggsäckar inte brukar springa till en spegel direkt när de fått på sig ryggsäcken. Ryggsäcken klarade i alla fall testet, med och utan packning. Jag inbillar mig också att det är just denna ryggsäck som kommer att få mig att springa både till och från jobbet i framtiden...

Av någon anledning blir jag ofta lite rädd att jag ska ha köpt fel grejer, särskilt när jag köper lite speciella saker som en löparryggsäck. Det är stört löjligt, jag vet. För vad är det värsta som kan hända? Om jag får leka hobbypsykolog så tror jag att det hänger i hop med en rädsla att vara fel. Vilket man inte kan, så det är verkligen bortslängd energi. Skärpning!!

Update: Den funkade inte alls när jag skulle springa, så den får åka tillbaka till butiken och jag får påbörja jakten igen..

Det finns inget dåligt väder?

Jag har haft en kompis som vanligtvis bor i Oslo på besök, vi har varit på en gemensam väns möhippa (som  för övrigt innebär en otroligt härlig seglingstur, en en massa härligt tjejsnack, god mat och en otroligt glad och överraskad kär vän). Som avslutning på helgen hade vi tänkt ta en löptur tillsammans med min svägerska. Vädergudarna ville annorlunda, det har verkligen regnat hela dagen och vi ställde in turen och åkte in till stan och flanerade. Nu funderar jag på om jag inte ändå ska ut på en kort runda. En del av mig tänker att "det är väl bara att ge sig ut, du sprang i 15 minus i vintras, vad är då lite regn". Den andra delen säger "du har verkligen ingen lust, och är alldeles för trött". Det är fortfarande lite oklart, vilken del som kommer att vinna, men det lutar åt att jag trots allt ger mig ut.

Det bidde en kort runda på 3 km trots allt, men sen tog motivationen slut..

Inspiration



Jag gillar brittiska Harpers's Bazaar, eftersom det oftast är ett bärbart mode som visas (dock inte anpassat till min plånbok). Artiklarna är kanske inte de mest djupsinta, men det är smällar man får ta. Särskilt gillar jag deras illustrationer till träningssidorna, även om kläderna kanske inte skulle funka att springa en mara i så blir jag väldigt sugen på att träna när jag ser dem. Bilderna ger mig 1000 gånger mer än artiklarna om "A-list body trainers" och dylikt...

Dagens

Skärmdump från Endomondo

Ganska nyligen hemkommen från en runda på stigarna i Nacka reservatet. Det var en grym runda på alla sätt, grymt jobbig, grymt rolig, grymt vacker och en grym kick. I bland kändes det som om jag inte hade någon kontroll alls när jag sprang över trädrötterna, och en gång fick jag göra något som mest kan liknas vid en sladdsväng. Men jäklar vad roligt det var!!

Jag blir alltid glad av att röra mig i Nacka reservatet, det är så trollskt på något sätt, därför blir jag väldigt ledsen när jag ser att det på många ställen är så skräpigt. Ölburkar, matförpackninga slängda lite överallt. På ett ställe fastnade jag i fiskelina som lämnats kvar. Det känns så onödigt.

Just det, skorna funkar super bra!

Fy fasiken vad najs!!

Har precis kommit hem från en spontan tur. Hade inte alls tänkt springa idag, men så blev det en lucka och jag tänkte vad fasiken. Det blev en backig runda på 8 km.

För ungefär ett och ett halvt år sen hade det aldrig gått. Varje löptur krävde en mental förberedelse på minst en dag och väldigt ofta blev det inte alls så långt som tänkt från början för jag orkade inte. Men nu inga problem. Fy fasiken vad najs!!!

Dagens

Skärmdump från Endomondo

Idag är egentligen en av de där dagarna som man har massor att fixa med, men det är så fint väder att jag var tvungen att ge mig ut och testa skorna. Så det blev en väldigt kort runda, med lite uppvärmning och sen uppför halva Hammarbybacken. Jag hade hoppats att just den biten skulle kännas enklare än den gjorde, men det kanske kommer. Det såg bra ut, det var i allafall vad två grabbar som var på väg ner sa, så jag lever på det.

Mina nya saker

Mina nya trailrunningsskor och jacka har kommit och jag har inte fått testa dem i verkligheten än, det har varit för varmt och jag har mest sprungit på asfalt. Det hindrar ju inte att jag går omkring med dem hemma innan och efter jobbet. Det bästa av allt är att jag känner mig så fin! Det var länge sen en sak fick mig att känna mig så glad och jag hoppas verkligen att denna barnsliga glädje håller i sig.

Nu ska jag snabbt göra mig i ordning för en löptur med svägerskan.

Dagens

Skärmdump från Endomondo

Idag tränade jag med Klubben igen och jag har verkligen sett fram emot träningen. Jag blir alltid så glad efteråt, även när det inte alltid går som jag vill.

Jag har inte varit med så länge så det är fortfarande lite nervöst innan träningen sätter igång. Ibland känner jag massor av folk och ibland ingen alls. Men så fort vi börjar springa släpper allt och det är bara roligt (och jobbigt). Jag blir utmanad och får visat att jag faktiskt kan mer än jag tror. Ingen säger någonsin något som får en att känna sig dålig, istället säger man "kämpa på" eller "bra kämpat" och man kämpar lite mer och blir lite bättre varje gång.

En förebild: Jenn Shelton

Bild från outsideonline.com

Letar man efter ultralöparförebilder (inte för att jag tänker springa ultradistanser, än..) så finns det massor av unga killar med en en "into the wild"-attityd till livet. Vilket är helt ok, jag kan till och med vara lite avundsjuk på deras livsfilosofi. Det tråkiga är att det finns väldigt få tjejer (som vanligt?). Men tackvare boken "Born to run" så har jag hittat en, Jenn Shelton. Detta är en tjej som springer maraton i bikini och verkar ha en väldigt avslappnad och avundsvärd attityd till livet. Sen syns det att hon verkligen gillar löpning och att det är glädje och nyfikenhet som styr henne. Hur cool som helst!!

För övrigt så har hon varit lite kritisk till boken som gjort henne känd utanför de invigdas krets, och uppfriskande nog inte för hur hon själv proträtteras. Hon tycker till och med att det stämmer ganska väl med den person hon var då. Det hon är kritisk till är hur tarahumara-folket romantiseras i boken och att det är ett nytt sätt att förtrycka dem. 

En halvtimmes intervju med Jenn Shelton kan man se här och mer att läsa finns här

Jippie!!

Skärmdump från Endomondo

Första rundan efter förkylningen, och med tanke på hur tungt det kändes så kanske det var lite i tidigaste laget. Men det var jäkligt skönt att äntligen få komma ut i skogen!

Buff, buffeli buff

Ett litet tips, gamla tränings t-shirts kan bli riktigt bra "buffar". Har själv tillverkat två av en gamla funktionströja och det funkar riktigt bra. Man är dock tvungen att tänka till lite när man lägger sömmarna om man vill göra den dubbel.

En bra sak?

Min planerade löparresa innebär att jag måste köpa en del saker. Mitt mål denna gång är se till att jag köper bra grejer som håller (jag ska ju bli stilsmart), även om det kan svida lite i mitt småländska hjärta. Men jäklar, vad svårt det är. Det finns ju hur mycket saker som helst!!! Jag har i alla fall bestämt mig för skor, ett par Salomon Speed cross 2 (ett jäkligt spejsigt namn) och en ny jacka. Sen tillkommer ryggsäck, vätskesystem mm mm mm mm. Att bestämma skor och jacka har tagit nästan en månad, och det har varit en månad springades i olika affärer, googlandes mm. Som tur är har jag syskon och vänner som har en del av det jag behöver så förhoppningsvis kan jag låna lite grejer. För annars kommer jag inte bara bli fattig, utan också väldigt förvirrad.

Jag har inte kunnat prova skorna än, fortfarande förkyld. Ser dock framför mig hur jag springer på stigarna och allt går så lätt, så lätt. Ungefär som en reklamfilm. Hoppas det blir så också..