Min syster är en av mina bästa vänner, hon finns alltid där i vått och torrt. Hon har alltid varit min stora idol och när jag har kunnat har jag gått i hennes fotspår.
Under en tid så har hon inte kunnat träna, barn och jobb har tagit upp mycket av hennes tid. Men sen i vår har hon börjat igen och sakta, men säkert så har distanserna blivit längre och nu nästa helg kommer HON att springa halvmaran och inte jag (jag är lite bitter, trots allt). Jag grymt stolt och imponerad av att hon vågar utmana sig så!! You go sis!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar