Löparklänning

Nu har jag lyckats ta en bild på klänningen. Vet inte riktigt om bilden gör den rättvisa, men jag är i alla fall väldigt nöjd! Nu ska det bara bli kallt och jäkligt ute. 

Blicken framåt

Tanken var att halvmaran skulle bli årets stora prestation för min del. Nu blev det ju inte så på grund av mina knän. Så för att ha nya mål och något att se fram emot så anmälde jag mig till Göteborgsvarvet. Jäklar vad bra det ska gå, jag ska vara snabb som vinden :)

Do it yourself

För några år sen fick jag en bok av min mormor - det skapande hemmet. En bok för det "unga paret" som handlar om hur man bygger upp ett hem. Där finns allt - hur man väver, stickar, syr, planerar sitt kök eller badrum bland mycket, mycket mer. Bläddrar ofta iden när jag behöver drömma och inspireras. I boken finns beskrivningen ovan, en sportjumper för tennis och segling. Ganska fin tycker jag. Undrar dock lite hur många som idag skulle komma till tennisbanan klädd i en hemmastickad jumper. Kanske dags för en rörelse där man tillverkar sina egna träningskläder ;) Förresten on that note - min löparklänning är förresten klar. Har ingen bra bild än dock.

En förebild: Sofia Hedström

Sofia Hedström är en riktigt bra förebild, hon har skrivit en bok om hur man blir stilsmart och så springer hon i klänning. Sen har hon också en blogg där hon delar med sig av sin löparvardag och träningstips. Vad jag gillar med bloggen är att hon känns så ärlig. Hon känns som en frisk fläkt i uttryckets riktiga bemärkelse.

Yoga

Jag har äntligen kunnat småspringa lite, inga långa sträckor den längsta har varit 1 km, men snart så. I väntan på de långa distanserna har jag börjat träna yoga och jag undrar nu lite varför jag inte gjort det förrut.

Nu när jag inte kunnat springa som jag velat så är jag inte alls lika motståndkraftig mot motgångar och jag faller lättare in i grubblerier. Verkar som om energin som jag tidigare la på att springa måste göras av på något annat sätt och i mitt fall verkar det tyvärr som att sättet är att grubbla. Så jag är minst sagt tacksam att jag i yogan hittat ett nytt lite nyttigare sätt att göra av med energin.

One of those days

Denna dag började med att jag vaknade innan väckarklockan, vilket kan betyda två saker:

1) man är stressad över något

2) man är faktiskt utvilad.

För min del betydde det att jag stressade över en projekt som jag håller på med jobbet och där jag inte riktigt känner att jag har koll. Morgonen fortsatte sen med att jag hällde müsli i kaffet. Irriterrande, men ingen kris. Kände mig därefter stolt eftersom jag komihåg att packa träningsväskan för träning med sjukgymnasten. Gick till bussen, som kom med en gång och en superglad busschaufför öppnade dörren. Kände mig effektiv på jobbet eftersom jag visste att jag snart skulle iväg. Börjar göra mig iordning för att gå och inser att väskan står kvar innanför dörren hemma. Ska jag ställa in sjukgymnasten och dra ut på allt ännulängre eller gör jag mitt bästa för att på en halvtimme köpa nya kläder och ta mig till träningen? Jag valde det senare, vilket resulterade i att jag fick småspringa i dåliga skor och ja, smärtan som varit borta ett bra tag kom nu tillbaka. Så här sitter jag med nytejpade knän och försöker skratta åt alltihop.

Ibland önskar jag

Ibland önskar jag att jag vore en sån där dam i övre medelåldern som inte är rädd för att göra bort sig. Som säger vad de tycker och inte bryr sig så mycket om vad folk tänker.

Härromdagen var jag på ännu ett nybörjarpass i yoga. Vi var tre stycken - en tjej några år yngre än mig, jag och så den äldre mycket vältränad dam. Jag och den andra tjejen var väldigt upptagna med att följa ledaren och vara duktiga och inte vara till så mycket besvär, medan damen med jämna mellanrum sa "fråga" och så frågade hon om det var meningen att det skulle kännas där och där, kunde man göra på något annat sätt etc. Egentligen är det ju det som man ska göra på ett nybörjarpass - ställa en massa frågor. Man har ju redan erkänt att man är en nybörjare bara genom att gå dit, eller hur? I alla fall, tack vare denna dam, så började jag och den andra tjejen också ställa frågor och det märktes att även instruktören tyckte att det var kul att vi var så intresserade. Jag lärde mig massor och om jag inte vågat fråga så hade jag säkert gjort flera rörelser fel ett bra tag innan någon förhoppningsvis sett mig och rättat till. 

Jag kom och tänka på damen igår när jag satt på bussen och brevid mig satt en tjej med ett par väldigt häftiga tights. Damen hade säkert helt enkelt sagt till tjejen "vilka fina tights", eller jag hoppas i allafall att hon skulle gjort det. Jag vågade självklart inte av rädsla för att framstå som obekväm och underlig, men vem blir egentligen obekväm av en komplimang?