Fasiken, vad jag saknar löpningen. När jag springer känner jag mig ungerfär så som draken på bilden. Jag känner mig fri, stark och lite trotsig. Jag saknar att inte behöva planera varje träning, utan direkt när man behöver det så kan man bara snöra på sig skorna och ge sig ut, att få rensa skallen och fokusera på något så enkelt som att ta bara ta sig framåt. Men snart så och vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar