Vi hade personalfest igår och jag började prata med en av mina kollegor om det som han kallade hälsofasismen. Vi har nämligen på vårt intranät en post som heter "veckans medarbetare" där man själv får völja den bild som ska publiceras. På sistone så har det nästan bara varit bilder på folk när de tränar eller rör på sig. Min kollega menade att han ofta kände att han fick försvara sig för sitt sätt att leva och det livet innefattar inte träning. Vi diskuterade ett slag och insåg till slut att vi tycker samma sak. Det viktigaste är att må bra i själen. Väldigt filosofiskt, det kan ju gärna bli det över några glas vin.
Jag vill verkligen inte tvinga alla till att börja springa och träna, jag kan bara tala om vad det gjort för mig. Och om jag mår bra av att få sitta och jamma med gitarren varje kväll, eller läsa en bok, lösa korsord, eller gå på puben med vännerna, så ska jag få göra det. Att jag mår bra är det viktigaste!
Sofia Hedström skrev ett inlägg i veckan om varför hon springer och hennes anledningar är samma som mina.
