Ibland önskar jag att jag vore en sån där dam i övre medelåldern som inte är rädd för att göra bort sig. Som säger vad de tycker och inte bryr sig så mycket om vad folk tänker.
Härromdagen var jag på ännu ett nybörjarpass i yoga. Vi var tre stycken - en tjej några år yngre än mig, jag och så den äldre mycket vältränad dam. Jag och den andra tjejen var väldigt upptagna med att följa ledaren och vara duktiga och inte vara till så mycket besvär, medan damen med jämna mellanrum sa "fråga" och så frågade hon om det var meningen att det skulle kännas där och där, kunde man göra på något annat sätt etc. Egentligen är det ju det som man ska göra på ett nybörjarpass - ställa en massa frågor. Man har ju redan erkänt att man är en nybörjare bara genom att gå dit, eller hur? I alla fall, tack vare denna dam, så började jag och den andra tjejen också ställa frågor och det märktes att även instruktören tyckte att det var kul att vi var så intresserade. Jag lärde mig massor och om jag inte vågat fråga så hade jag säkert gjort flera rörelser fel ett bra tag innan någon förhoppningsvis sett mig och rättat till.
Jag kom och tänka på damen igår när jag satt på bussen och brevid mig satt en tjej med ett par väldigt häftiga tights. Damen hade säkert helt enkelt sagt till tjejen "vilka fina tights", eller jag hoppas i allafall att hon skulle gjort det. Jag vågade självklart inte av rädsla för att framstå som obekväm och underlig, men vem blir egentligen obekväm av en komplimang?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar