För ungefär ett år sen gick jag och en kompis en keramikkurs. Jag såg framför mig hur jag skulle skapa fina skålar, muggar och annat. Hur svårt kan det vara tänkte jag? Skitsvårt tydligen, jag var verkligen värdelös. Dreja var inte för mig, helt enkelt. Så det slutade med att jag kavlade och till slut hade jag gjort ett fat och en mugg och en massa pärlor. Pärlorna är de jag är mest nöjd med, jag vet inte riktigt vad jag kommer att använda dem till än, men jag gillar dem. Så vad ville jag säga med detta då, att i bland blir saker som man har tänkt sig, men det betyder inte att de blir eller är dåliga. Vilket är något i alla fall jag måste påminna mig om i bland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar